MalmoClaudia
Administrativ Prima Donna

Uppåt väggarna!



Vill börja med att säga att denna text skrevs för ett tag sedan. Projektet som jag skriver om är förbi men alsterna och avtrycken finns kvar att beundra i vår stad Malmö. Jag vill mig minnas att det finns en karta som man kan följa för att se dessa tavlor utan ram. Då jag för tillfället har förlagt kartan och inte vill ta mig ut så bjuder jag på en rundvandring på våra väggar. Dag 3 i ett varmare land får alltså ligga på vänt. 



 Allt ser annordlunda ut i betraktarens öga.


Jag tycker om konst! Det har jag alltid gjort. Jag tycker om all sorters konst. Konstig konst, vacker konst och konst som bara är just konst. Och så Street Art förstås. 

Street Art är en konstform för alla. Vi får tycka vad vi vill och då jag inte är någon konstkännare så kan jag också tycka vad jag vill utan att någon tar illa vid sig. Jag behöver inte känna mig outbildad för att jag inte känner till vad som är upp och ner. Så Street Art tycker jag väldigt mycket om. 



Hemma graffiti. Den som har gjort det, vänligen torka bort!


Till min glädje så kommer det snart upp en uppsättning i vår vackra stad. Denna gången är det bara kvinnor som får göra avtryck. På sex ställen ska de få ha sin egen lilla utställning. Tänk kvinnor kan också måla graffiti. För det är vad det egentligen är. Graffiti som är legal, vackrare och för alla. Titta nu fick jag också tycka till utan att jag är konstkritiker.






Är man riktigt känd konstnär så få man verkligen göra som man vill. Man kan doppa toapapper i färg och slänga upp det i en ram. Då får man plocka ner ramen under natten annars så trillar skiten ut! Detta är något som är självupplevt, dock var det inte jag som var konstnären utan en känd en från Paris som var på besök i Skånes konstnärsförening som inte jag tillhörde.

Barn nr 1 som har blåst vattenfärg för ett långt tag sedan.



En del konst blir konstigt mycket värd. En teckning som barnen har gjort är för mig lika mycket värd men kostar ingenting alls och hamnar kanske i en byrålåda. De bästa hamnar i alla fall hos oss i en ram på väggen för att kanske bytas ut?

Ostbricka i trä av barn nr 2 som är för fin för att användas.






Själv har min konst och teckningsutveckling stannat på en högstadienivå. Ber barnen mig rita något så blir det samma gamla vackra träd, samma vackra prinsessa med armar som går till midjan. Och samma tredimensionella kub som jag har skrivit om i ett av mina blogginlägg. Det finns fortfarande inget foto på min vackra tavla. Och jag vet att man egentligen inte får börja en mening med och men jag har tagit mig ut ur kuben och gör lite som jag vill så länge det är inom ramarna. 

Foto taget av barn nr 1. Upptryckt på kanvas.


Barnavtryck och träig kvinna från Bali.



Har jag berättat att jag har en del konstfolk i släkten. Min mamma var en sådan med stor hatt eller basker på huvudet. (förlåt mamma att jag skriver detta. Du ska ju ända inte läsa detta för mammor tjuvläser inte sina barns dagböcker). Hon la målandet på is och började sticka i stället. Hennes farbror var också konstnär. Jag har även en del ej utövande musiker och skådespelare också. Har tom några som skådespelar på riktigt. Själv hade jag en dröm om att bli en sådan, skådespelare men tydligen var det bara en dröm. Så just nu skriver jag i stället. För det är inte så konstigt.






Vernissage är ett fint ord. Som betyder att man får dricka lite snacks och förhoppningsvis få lite örongodis. Vissa vernissager som jag har gått på har jag ibland också tillåtit mig själv att tycka till lite så där försynt lite högt.

Kära Dagbok, avslutar nu med att säga att jag Älskar Street Art. Kommer att följa det nya projektet med spänning och iver. Vilket projekt jag kommer att följa vet jag inte än. Det kommer alltid nya projekt. 

Nu glömde jag ju att jag skulle visa er vad vi har på väggarna. Så jag låter bilderna tala och glöm inte bort att det inte alltid måste vara tavlor och kända konstnärer man måste hänga på väggarna. Man kan ju hänga släkt och familj där också. Då menar jag inte bara foto. För foto på våra barn har vi bara upphängda med magneter på kylskåpet då de vandrar runt i lägenheten som levande kostverk att beundra och rosa eller ibland förkasta och kritisera. Vissa dagar så är vi alla till försäljning inte bara barnen utan även vi vuxna.

Får jag presentera en del av våra djur:

Mer konst åt folket!

Lite nyttokonst:

Oj nu blev det lite mycket bilder även för en som har bildminne. Märk skillnaden mellan bildminne och fotografisktminne. Det sistnämnda önskar jag att jag hade. Det första märks på min telefon. Allt jag ska komma ihåg fotograferar jag. Jag lägger in resterande bilder i en blogg som jag märker Omgivning och minnen uppåt väggarna. 

PS. För att det inte ska bli för mycket bilder att smälta så lägger jag in ett i mitt eget lilla galleri, det hittar ni under fliken bilder. Bilderna där behövs bytas ut då de är gamla. Jag är lite dålig på att rensa i gammalt här på min hemsida. Kommer så småningom även lägga in gamla texter i bloggen som under tiden har försvunnit från min dagbok. Men det är så mycket roligare att skapa nytt, så vi får se när tid och lust finns. DS.


Dag 2 lillördag i Sharm.

Det visar sig att jag är allergisk mot all inclusive plastarmbandet. Visste egentligen det redan men jag tänkte jag skulle prova igen. De fick klippa loss mig.   Behöver bara visa upp det vid behov.

Efter frukost (jag smugglade med mig en söt bulle) var det dags att ta bussen till stranden. Jag och en bunt Ukrainska folk. Deras sätt tyckte jag inte om.          Det knuffades, bökades och stökades för att komma på bussen. Inga raka led här inte!

Busschauffören som förövrigt är egyptier och heter Ibrahim (fick jag reda på senare), tipsade mig om att ta 2 bussen istället för 1.

Vägen ner till stranden.


Stranden var inte mycket att orda om. Mycket folk men alla fick en solstol. Jag fick två, en för mig och en för min ryggsäck. Det såg Omar till. Inte den snygge Omar Sharif. Utan en som var service minded. Han såg till så att jag köpte mig en Coca Cola.

 Då jag var van vid all inclusive så tänkte jag inte på att man kanske behöver betala för något?! När jag kom, så frågade de ju mig vilket Hotell jag kom ifrån. Fast här på stranden får man det i glas och inte i plastmuggar.

Den goda fruktsalladen köpte jag dock av fri vilja. Kunde njuta av den då den inte innehöll kärnfrukter som jag inte tål.

Ryggsäcken fick senare flytta ner på sanden då jag fick sällskap av en yngre Ukrainsk tjej. Hon reste också själv. Hon var trevlig, hette Ariana och varken rökte eller drack sprit. Det sista vet jag inte då jag inte har träffat henne på kvällen, fast vi bor på samma hotell.(Hon har kanske också en bra bok).


Fest jag vill inte delta! Jag kan inte se Ariana heller. :)


Vattnet och korallerna var däremot underbara som alltid. Då jag kan hålla andan rätt länge räckte simglasögonen åt mig. Om jag använder snorkel bränner jag bara min rygg.(För att jag aldrig vill/kan sluta).


Toalett hade de inte på stranden. Fast jag blev erbjuden att få mina ögonbryn ansade med sytråd. Jag tyckte inte att det behövdes så då blev jag hänvisad till fyren för att uträtta mina behov. Undrar hur alla andra gjorde. Vattnet var ljummet.

Fyrvaktaren själv öppnade yrvaken upp för mig och 3 andra nödiga själar. Fyren var i bruk och erbjudande om att gå upp fick jag. Då jag lider av höjdskräck och då det inte var så länge sedan jag var uppe i en fyr, avböjde jag.


Inte så fullpackad buss.




Färden hem till hotellet gjordes av mig + chauffören + 4 till = Lugnt och skönt.

Fortfarande inte så fullpackad buss.


Nu glömde jag klippa bort den oavsiktliga tå bilden eller inte. Det är i alla fall ingen fot bild. ;)


Efter sen lunch skrev jag vykort. Det tog sin tid då täckningen är dålig. Ändå satt jag nästan på routern. Så blir det när man är van att betala nästan ingenting för att skaffa sig ett sociala-media-beroende.

 

Soliga hälsningar!



Konstigt det där. I länder som det enligt oss, finns dålig täckning är de bra på att programmera. T.ex. Indien. På tal om Indien hade jag en professor när jag läste på ADB-linjen för längesedan, som berättade för oss att: -There is a gateway in Bombay. Det lät som Birdie namnam. 


I Sverige har man äntligen fått programmering på schemat. Som jag och många andra har efterfrågat detta.

Middagen intogs i sällskap av danska pensionärer. Det var Kylling utan soft ice. Jag tog fisk som smakade för mycket fisk.

Efter middagen gav jag upp att socialisera mig på cyberspace och umgicks med svenska pensionärer som också reste i sitt eget sällskap. Arja från Ronneby som ursprungligen kom från norra Finland och Peter från Osby som ursprungligen var född i Sölvesborg. Attans nu nämnde jag dem vid namn. Men det är kanske inte deras riktiga namn? Dessutom så tänker jag inte skriva något dum om dem då jag faktiskt tyckte de var trevliga och så läser de nog inte min dagbok.

Jag drack en så kallad Irish coffé och en liten öl. Då de inte har vin att erbjuda och jag inte tycker om ren sprit får jag som ursprunglig österrikiska öva mig på att tycka om öl igen.

Det är faktiskt öl!

Det blev en tidig kväll för mig men inte för pensionärerna. Jag ska ju ta strandbussen redan kl. 9. Så jag behåller poolhandduken då de öppnar utlämningen först 9.

Glömde bort att jag hade haft sällskap av Peter kvällen innan. Det blev en så kallad GT i plastmugg. Ni vet en sådan som fluortanten använde. Så det var nog därför jag glömde bort det hela.

Glömde också att den äldre faren i den Irakiska/malmöitiska familjen frågade mig om jag ville följa med på båtutflykt på fredag. Skulle bara kosta 10 EUR. Jag får tänka på det. Låter frestande men jag har redan varit på en sådan i Hur-ghada. Säger bara ryssar och mycket folk. Men det är en annan historia.


   


Dag 1 i Egypten som även är en vanlig tisdag både här och där.

Var lite trött. Somnade inte förrän 3. Frukostbuffé. Ingen fil och ingen müsli. Fick bli en omelett, några tomatklyftor, färskost, söt bulle och en kopp, jag tror det var kaffe.

Rummet som jag har ligger precis bredvid restaurangen, barnunderhållingen, poolen och fitness clubben. Så det är bara att välja och vraka. Dock finns det ingen Bamseklubb.

Det får bli en dag vid poolen. Många flugor fanns där. Men man behöver inte slåss om solstolarna. Vattnet är inte uppvärmt. Men luften är.



Vacker spis ;)


Innan lunch kunde vi träffa resebyråns kontakt. En inföding som pratar engelska. Jag bokar en guidad tur in till Sharm redan till kvällen. Så har jag det kulturella avklarat. Bokade även in mig på middag hos Beduinerna. Fast detta först på lördag. 

 

Sharm papper
All inclusive bar


 Den guidade turen leddes av en mycket kunnig Kariobo som pratade danska. De övriga i gruppen var danskarna från Tivoli.  

Första stoppet var en rätt nybyggd moské. Vi fick dock inte gå in då fulla Ukrainare hade fixat det.

Vi fick lite utbildning i islam. Mycket visste jag redan då religion är ett av mina intressen. Vad jag inte visste är att förutom skatt så är det en oskriven lag att som bra muslim skänka 2,5 % till mindre belevade. I en liten by kan man skänka direkt till den som behöver. I en större stad byggs det bla. fina sjukhus.

 Sharm påminner lite om Vegas. Mycket som är nybyggt mitt ute i öknen men här finns även havet då det från början är en liten fiskeby.

Det finns inte många infödingar här då de flesta kommer från övriga Egypten för att jobba här och de är för det mesta män. På hotellet är därför även städerskorna män. Fruarna får stanna hemma och städa för att det ska bli jämnt fördelat.

Det ska vara en man till att inte städa bort julpyntet i mitten på januari.


Nästa stopp var en gotisk-koptisk kyrka. Denna också nybyggd. Säkerheten var rigorös. Inte för att det låg något hot över den. Utan för att de var i underläge. Skulle det mot förmodan vara så att de två heliga byggnaderna bråkade med varandra, ja ni förstår. Fler stenar skulle kastas mot kyrkan än mot moskén.


Gotiskt-koptiskt har mycket gemensamt med gammal egyptisk religion. Trefaldigheten fadern-sonen och den helige anden/Osiris, Horus och Isis. Helvete och paradis/Slukas av Ammit eller lyfts upp och sändes till Aaru. Domedagen/Vägning av själ mot sanningens fjäder. Korset/Livets nyckel. 


Dessutom är de ursprungliga egyptierna numera kopter. Detta beror på att man ärver sin fars religion. Så när araberna kom för länge sedan med islam i följetåg så tog de sig kanske en koptisk kvinna, även nu tror jag att ni förstår.

Man vet att en man är muslim när han har en mörkare fläck i pannan. Han bär aldrig guld. Då bling, bling bara är för kvinnor. Homosexualitet är förbjudet i Egypten. Det har båda religionerna förbjudit.

Allt detta berättade vår mycket kunnige, underhållande guide. Jag har inte faktagranskat. Han själv var katolik från Kairo. Där har jag redan varit. Så jag har sett Nilen, träffat Tutanchamon (eller som dottern då kallade honom, Tutamask).

Pyramiderna har jag också sett. Det är ett måste på en Bukettlist.

 

Vilket sammanträffande! Livets nyckel i Super Mario.


Så var det dags för parfymeriet. Ett sådant har jag också redan sett. Vi har tom kvar lite där hemma. Men då jag på senare tid har blivit mer intresserad utav vegetabiliska oljor. Både sådana för insidan som på utsidan. Såg jag det med helt andra ögon. Det gjorde tydligen försäljaren också!! Då han flera gånger hävdade att han inte var någon Business man. Jag fick med mig en liten flaska fast ingen fin låda och en hälsning att han hade gjort en förlustaffär men detta bara för att jag var kvinna och inte en man. (Lucky me, Lucky you). Men ISO-certifierade är de. Pressar olja ur olika växter. Både ros och jojoba. Ger inga fläckar på kläderna.

Nästa stopp var det Old market. Även detta såg nytt ut. För mycket att köpa och välja mellan eller inte?

Nu känner jag att det börjar blir för mycket information och bilder. Det blir lite tungrott och jag fastnar i det förflutna. Dessutom så kallar Super Mario på mig.   Måste få spela i lugn och ro innan barnen kommer hem. Jag får helt enkelt återkomma till marknaden och kanske skriva om den i min blogg. Allt hamnar ändå där till slut.

PS. Glöm inte att följa den spännande sökningen efter Nefertitis gravkammare genom National Geographic DS.

      



Spam = Skräp = Förlorad tid Bildkälla: Cyberspace

Från att ha varit den allvetande skräphögen till att bli bara skräphögen.

Detta är inte jag!

Har ni också fått ett liknande meddelande i Messenger?

Hur något som kunde ha blivit bra för både kunder och leverantörer gick helt fel. Vems fel är det?

Jag brukar kunna avgöra vad som är fake, spam eller virus. Kalla det vad du vill men den här gången blev jag nyfiken då jag hade vistats på en annan plats än här och jag hade precis bytt profilbild som till viss del var jag. Så vad hade fångats på YouTube? Att vännen som jag fick det ifrån inte brukar använda uttryck som OMG brydde jag mig inte om. Vi har inte träffats på länge så kanske har hon ändrat språkbruk?

Jag trycker!!!




Till min häpnad kommer jag in i en tävling. Där jag kan vinna 10.000 SEK.

Jag är en vinnare?!


Nu börjar jag bli nyfiken. Läser de allmänna villkoren där det faktiskt står att jag godkänner att bli nerringd, uppringd och ner- och uppspammad.

 Jag ska bara svara på ett antal frågor och ange mina kontaktuppgifter.

  • Senast
    Senast
  • Solsken
    Solsken
  • S
    S


OBS! Vem t*san minns mig som ett solsken?


TRISST!


Tävlingen i sig har jag egentligen ingenting emot. 

För att slippa betala vinstskatt krävs det en viss motprestation. 

Om det så är, att skrapa en lott eller prata med en massa trevliga försäljare och kanske tom köpa en prenumeration för en tidning som jag då och då köper i lösnummer.

Det som gör mig arg är sättet som man föser in ”kunderna” på. 

Arbetet det medför att i efterhand ändra lösenord, förklara för företagen att sättet som används inte är ok och höra deras förvåning då de nog inte själv var medvetna om detta.

Tyvärr har jag därför inte haft tid att skriva redovisning gällande dag 1 i Hieroglyfernas land. Kommer en annan dag. 

Ett företag som inte behöver skicka ut SPAM.




Förutom att svara i telefon har jag även shoppat. Då jag har vanan inne med att förhandla och pruta så har jag gjort fynd. Blir lika förvånad varje gång och som jag har skrivit om tidigare, att man numera inte behöver betala fullt pris i fall att man inte har lust. 

Nu var det nämligen inte bara rea utan även rea på rean :)



Väska ordinariepris = 1500:-  

höstensfärg = 500:-

Väska avskavd liten prick = 450:-


PS. Har inte tid med detta. Måste avfärda samtal på min mobil. Eller så spelar jag Mario DS.

 

Åretruntlista

Nu har jag fått svar från VD på Veckopengen. Jag får använda hans trevliga mail. 

Det här är ett PM i min smak. Nu måste jag verkligen börja använda appen. För jag hoppas på fler sådana här mail. Dessutom kommer de inte så ofta så att de blir spam.


BILD PÅ MAIL. Låter som en sund VD på ett sunt företag. Dessutom svarade han mig inte i helgen.

Då fortsätter jag att skriva om kreativa människor som finns omkring mig. Fast denna gång i min dagbok och inte min blogg. För barnen har satt mig i konkurs, i Monopol. Så nu har jag lite mer tid. Får bara gå in som ekonomiskrådgivare, advokat och medlare lite då och då. Och så har skolan börjat! 

Så nu kan jag göra vad jag vill. Fast ibland får jag be om lov.(Se bifogat mail).

Så för att komma till saken. Här kommer min Åretruntlista. Detta också utan någon rangordning och utan att jag har frågat dem. Men som man säger all reklam är bra?! 

Det de har gemensamt är att de på något vis har anknytning till Malmo (Skåne) och har sin hobby som syssla eller syssla som hobby.





FOLK 

– Är inte detta konst, så säg! Kommer tyvärr aldrig tomhänt därifrån.

JPS Media

– Skriver om film, musik och mycket mer. Är proffsig journalist och kär vän.


TOPPRAFFEL

- Här är en hejare på serier. Han tecknar inte bara utan recenserar även bla. Skräckfilmer. (COPY RIGHT)

a.scandinavian.kitchen.story 


Sedan har vi en hejare på att ta svart-vita bilder med citat från bla. låttexter. Han är så duktig så att han har haft vernissage och hamnade i tidningen eller var det tvärt om?

Jag är nog lite hypokondriker.;)





4heals – Använder jag mig utav som pod då jag behöver lite tips och råd om min hälsa. Eller när jag bara är allmänt intresserad utav min hälsa.




Sist men kortast är en tjej som även hon använder humor och gör parodi på sig själv. Hon tillhör också generationen smurf. Men då jag bara hittade en YouTube-video på henne så får jag lägga upp en på en som definitivt inte tillhör generation smurf och som dessutom är där och inte här. Efter som jag inte hittade någon video alls på honom så får jag väl ändå låna ett par minuter av en stand-up komikers video. 





Eller så får det avgöras med tärning! Äsch strunt i videon. Gå och titta på henne irl istället.

Jag lägger in en annan video istället. På en galen proffesor som också är mångsysslare. Videon nedan ser man honom inte som en av skådespelarna. Den är kanske inte så rolig för en som inte kommer från Malmö. Men det finns undertexter så att alla ska förstå.


 



I bloggen glömde jag någon ur min ursprungs familj. Så då får jag slå ihop två flugor.

HYMN




Som ni nog har upptäckt så är ingen av dem inlänkade till min sida. Man kan inte få allt serverat på silverfat. 

Klicka och leta får ni göra själv.

Det var DET.










Då jag för närvarande inte trivs på min nya arbetsplats. Svarar jag som Ingemar om ni frågar vad problemet är:

-FOLK

Det har kommit fram att det inte alltid var Ingemar själv som kom på vad han skulle säga. Utan det hittades på utav andra för att passa hans image. Jag tror att de tog upp det i det senaste avsnittet av spanarna. Detta är en pod jag lyssnar på när jag inte kan sova. De platsar egentligen inte här då de är genuina stockholmare. Fast jag förstår vad de säger.

Så därför tar jag en FB-vän på orden. Då han tyckte att jag var lite blek och att jag skulle skaffa mig rosor på kinderna.


Jag lägger vintermössan ifrån mig och drar iväg på affärsresa. Denna gång tänker jag inte informera min arbetsgivare då det tog alldeles för lång tid.

Kommer tillbaka så att jag inte missar februari. Då det inte är min älsklingsmånad. Den kommer ju en gång om året varken man vill det eller ej. Så det är väl bara att vänja sig.

Jag hoppas att jag ska få inspiration till både det ena och det andra. Hoppas även att jag inte denna gång ska bli nästan bortrövad av en Shejk, som i Jordanien för många år sedan. Men det är en annan historia.

PS. Nä, vad skrev jag nu. Av FOLK kan jag inte få nog. För efter skor och före hattar älskar jag klänningar DS.

PS igen. Nu måste jag förklara mig. Jag tycker inte bara om klänningar, jag tycker om byxor också. Äsch strunt samma. Det är upp till mottagaren att tolka eller inte tolka. Jag lämnar över till proffsen ovan och checkar in någon annanstans. Kanske skickar jag ett vykort DS igen.

Att vara den allvetande skräphögen samtidigt som man känner sig som en amatör i sitt eget liv.

Om någon säger att det roterar i skallen på henne är det positivt- eller negativt-kritik? (Bildkälla oklar. Från nätet från någons Twitterkonto. Kan inte hitta ursprunget)

 


Oj här har tiden stått still. Senast jag skrev var i mars om februari. Sedan dess har tiden inte stått still IRL 047. Nej, det är ingen registreringsskylt och om registreringsskyltar har jag redan skrivit. Om du inte tror mig så ta en titt i min blogg.

Så vad ska jag skriva om nu då. Det känns nästan som när man träffar en vän som man inte har träffat på länge och har så mycket att prata om så att man inte vet var man ska börja eller sluta och dessutom så har man kanske redan skrivit om det på sin FB-sida så då känns det bara som om man upprepar sig.

Då skriver jag något för min egen skull. För mig är detta terapi att med fokus skriva ner observationer jag har gjort och tankar som bara snurrar runt i huvudet. Allt är kanske inte självupplevt men eftersom jag gärna tar på mig andras känslor så är det kanske det ändå. 

Så vad menar jag med att vara den allvetande skräphögen och samtidigt känna sig som amatör i sitt eget liv.

Jo folk omkring mig har ofta en tendens att slänga ut frågor högt och då de slänger ut dem så tror jag alltid att jag måste svara. Det kan vara allt från att, har du sett min telefon? till varför har vi aldrig något gott hemma? Varför snöar det inte här, när det snöar i Stockholm?  = Den allvetande skräphögen. Samtidigt så kanske det händer något i ens liv som man tidigare inte har varit med om. Det kan vara att du byter eller blir av med ditt jobb, en skilsmässa eller att du blir gravid. Då vet man inte hur man ska/bör reagera/hantera den nya situationen. DÅ kan man känna sig som en amatör i sitt eget liv. Jag har kommit till insikt att det är ok att vara amatör för mycket beror på vilket förhållningssätt vi har till rollen. Det jag har märkt är att vi alla har en tendens att sortera bland våra saker, renovera och bygga bo när ovanstående situationer inträffar. Det är som att ett välstädat välorganiserat kök är ett måste när det kanske är kaos i hjärnan.

Här sorterar jag bort böcker. Separationsångest! Obama och Nelson får stanna.

Så tillbaka till vad jag ska skriva om. Jag kan inte skriva om allt som har hänt sedan februari. För det har faktiskt hänt en hel del fast jag på senaste tid har valt att inte lägga upp något på FB. Jag har tagit bort FB-appen från telefonen och gått över helt till Instagram . Detta var mitt val då det i mitt flöde blev för mycket av i mitt tycke nättroll och känslor. Dessutom så sparar jag mycket tid som jag kan spendera lite framför telefonen med Instagram istället. Ni ser summan av lasterna är konstant. Så därför väljer jag att idag skriva om .....


Familjeliv och arbetsliv.


Kunde detta när jag var 9 år? Har börjat öva igen.



Jag har tidigare sagt att jag är avundsjuk på så kallade nördar eller specialister eftersom jag själv kan lite om mycket. Har kommit till insikt att det är mycket roligare att vara nyfiken på allt runt om kring mig. Jag kan tycka det är lika roligt att sortera papper en fredagskväll för att stunden efter gå och fixa till julfatet för att sedan ta en Sudokopaus. Jag har bestämt mig för att kalla mig för mångsysslare. Har därför fortfarande mycket att se fram emot. 

Jag hade tänkt prova på boxning efter nyår. Eller kanske Lindy hop.


 



Jag brukar jämföra familjen med ett företag. Familjen AB. I mitt tycke är både kommunikation och uttalade ansvarsområden viktiga. Från och till finns det brister när det gäller tydliga ansvarsområden här hemma. Jag ska därför prova en ny app efter nyår. Den heter veckopengsappen och där kan man ge barnen ansvarsområden som ska ingå för att de ska få sin månadspeng/veckopeng. Jag kan även dela ut extrauppgifter som de faktiskt får betalt för. De kan sedan välja i fall att de vill ha det utbetalt eller spara med ränta. Som sagt så har jag inte själv provat den fullt ut så jag tänker inte skriva mer om den. Kanske ska jag informera sambon, läs IT-chefen att jag tänker prova den. Barnen har blivit lite informerad men vad de tycker om den vet jag inte men det är min tanke som räknas.

Men högt i tak har vi. Vi pratar inte om det då det faktiskt är så, då vi bor i en funkislägenhet. 

Så kanske kommer övriga inblandade att få tycka till om appen så småningom.

Av för många dead lines blir man stressad.



Jag har genom åren observerat att när vissa människor blir chefer så får de för sig att man ska vara arg/elak. Men jag är inte arg här hemma jag är bara irriterad. Personer som är flitiga som bin belönas ibland med en chefstjänst. Jag tycker att man som skomakare ska bli vid sin läst. 

Dessutom så får man tänka om när det gäller chefskapet i framtiden då de i dagens skola lär sig att argumentera. Det fick inte vi lära oss.

Vår uppgift som föräldrar är inte att uppfostra flickorna till att kunna försvara sig utan att uppfostra våra pojkar till att de inte behöver.




Jag fick lära mig om karma. Vid våra gemensamma middagar kan sonen precis som jag när jag var yngre slänga ur sig något som inte stämmer med vad han verkligen tycker för att få igång en spännande diskussion. 

Då vi alla sitter i köket och äter så stämmer det att kvinnans plats är i köket. Men det sitter män med moppefjun i vårt kök också. 

Ja, jag kan säga detta om vår son. Då han svarade mig att han rakar av sitt moppefjun om jag rakar av mitt. Dessutom läser han inte min blogg. Hans kontrollbehov är inte lika stort som mitt ännu.

Vissa arbetsuppgifter blir man aldrig färdig med. Då får man bestämma sig för hur mycket man ska göra och när man ska göra det. 


In, ut och sortera.


I Familjen AB så är jag administrativchef och i stället för att öppna posten varje dag så har jag en inkorg som jag en gång i veckan går igenom. 

Mailen kollar jag bara två gånger om dagen. Sorterar och slänger gör jag bara en gång i veckan. 

Räkningarna betalas en gång i månaden. Då jag även går igenom vår ekonomi på ett excelsheet. Här är det samma som gäller i vilket företag som helst. Skit in skit ut.

 

Bort med plinget!


 

Att behandla alla med respekt är en självklarhet för mig. Jag hälsar, pratar och lyssnar på städerskan likväl som med VD. Jag vet aldrig i vilket förhållande vi kommer att träffas nästa gång. Att vara snäll gäller även här, då jag aldrig vet vilka skor som den andre går i eller vilken ryggsäck den bär på. Ibland måste jag  backa då jag inte orkar gå i hur många par skor som helst.


Ibland kan arbetsbördan bli för stor. Det ser vi om och om igen i vårt moderna samhälle. Folk som kraschar och behöver time out. Jag har själv slutat med att duscha och städa badkaret på en och samma gång. Jag tar lååånga bad med badbomber i. 

Det är ibland lätt att skylla på dagens samhälle men är det inte vi som är samhället? 

Tyvärr så är det ibland inte så enkelt. Ett invant beteende är inte alltid så lätt att ändra på och på vissa ställen sitter det i väggarna. Då får man kanske välja mellan att göra något åt det och riva väggarna eller så får man helt enkelt lämna huset för att söka sig efter en nyrenoverad kåk. Att man inte kan göra detta själv säger sig själv.



Det är samhällets fel? Det finns faktiskt något som heter Arbetstidslagen (ATL). Den uppgraderades 31 mars 2016. Gå in på Arbetsmiljöverket om du orkar. (Bildkälla: Jag tror clipart).


Oppfinnar-Jocke köper lök utan att se efter om vi har kvar. Själv har jag en fallenhet för gröna ärtor. Citronerna är nog barnens då de saknade något gott hemma.

Sonen sa till mig häromdagen att har man sagt ja till något så får man inte gnälla sedan. Han är klok han, men han saknar något som jag har. År på nacken. 

Vad gör man med sådant som slängs över en så att man inte kan värja sig? Eller sånt som hamnar mellan stolarna och landar i knäet på den som inte kan säga nej.


Har du svar på det din Allvetande skräphög?






Hemma har vi också flaskhalsar och tråkiga uppgifter. Med rätt hen på rätt plats så löser sig proppen. Ibland vet inte hen vilken den rätta platsen är, då får man kanske peka ut rätt väg lite diskret. 

Eller som Mary Poppins sjunger: -Med lite socker i botten så går medicinen ner… 

Det kan vara avkopplande att sortera in lite papper när du har suttit koncentrerad en hel dag med ett mattetal.

Här sprider jag min glädje eller min skit. Har lite dåligt samvete då jag skrev till mina grannar att jag skulle ta bort det den 22 dec. Men det är en annan granne som har sagt att de tar resten till bokbytarstället. Så då är det inte längre mitt ansvar. Men jag har ju inte informerat de andra grannarna! Vad ska de tro?



Vi är inte stökiga. Vi är kreativa. Vi är inte stökiga. Vi är kreativa.



Här hemma är det jag som är logistikchef, administrativchef, ekonomichef, personal shopper, taxi driver, städerska, kock, bank, partyfixer, biljettkontrollant, sjuksköterska och inte att förglömma den allvetande skräphögen med kontrollbehov. Det är jag som gör mest. Det är vad jag ser för har man inte gjort det på mitt sätt så har det inte hänt. Att jag sedan precis som en del chefer tar förgivet att vissa uppgifter bara ska göras så har det absolut inte hänt. 

Så nu har jag ändrat uttrycket att bakom varje framgångsrik man står en kvinna, till bredvid varje stark människa finns en lika stark människa. För det är så jag har det. Tror jag. Vi kan och gör bara olika saker vid olika tidpunkter. 

Ibland är vi så starka så att det slår gnistor mellan oss!


Nu har du som orkat ta dig igenom denna digra text, snart kommit till slutet. Själv hade jag kunnat skriva mycket mer. Men jag har lärt mig eller håller på att lära mig att avsluta något fast jag kanske inte är helt klar. Jag fortsätter att skriva i tankarna. Allt behöver inte vara perfekt. 

Symbolen för det perfekta hemmet har tidigare för mig varit en ananas. Av en kär vän som först var en okänd som sedan blev en kollega som därefter blev min vän och sedan kollega igen för ett litet tag, men som nu fortfarande är min vän fick jag en en sådan i födelsedagspresent. Denna gången tyckte jag att vi skulle äta upp den. Det visade sig att den inte gick att äta då den var dålig. 

Jag tog en bild på ananasen men nu hittar jag den inte. Får plocka lite smultron i stället.


Därför lyfter jag på hatten och säger att Good is enough. 

Har man för många hattar på sig så har man ingen som kan argumentera emot. Det blir bara en massa ja. Eller nej. Det kan också kännas lite ensamt i fall att det bara är du som bär hatt.

Det ska finnas tid för kramar, skratt och skoj men även egentid. Kanske inte så många kramar i arbetslivet som i Familjen AB men skratt måste det finnas tycker jag. Då jobbar jag i alla fall effektivare.

Nu har jag på detta sätt hämtat litet energi. Jag har precis som jag i många år gjort innan jag hämtade barnen. Satt mig på en parkbänk och i sinnet lämnat jobbet bakom mig i form av en hatt. Hämtat barnen och varit där med dem. Det har inte alltid lyckats men hatten har alltid varit en top hat.

 

Jag behöver inte uppfinna hjulet två gånger. Så jag tog en bild från nätet i stället för att fotografera den vi har här hemma. (Bildkälla: nätet)


Nu har jag inte tid med detta längre. Jag går ut och städar köket. Det är mitt ansvarsområde, tror jag. Och nej jag är inte gravid, jag håller kanske på att ta en menopaus.

PS. Läste att man snart kan sätta munkavel på sina vänner på FB. Kanske kan man sätta en sådan på sig själv också. Eller så har jag lärt mig att aldrig skriva något i stundens hetta DS.

 

Februari är ingenting att skoja om!

 Försökte mig på att göra en liten film. Blev bara vilse i pannkakan av det hela.    

 







Så detta ämne får vi avhandla vid ett senare tillfälle.

Tack och lov är februari så kort, fast det känns som en hel evighet. Att jag inte har lärt mig. Februari är en jobbig tid för mig och antagligen är jag inte ensam.

   

I år blev det inte lättare eftersom mitt sociala experiment ”arbetslös men ej sysslolös fortsatte”. Eller det blev snarare ”arbetslös men tycker ingenting känns kul”.

      

Bild: Wikipedia

     

Allt kändes svårt och grått. Med tunga steg vandrade jag genom sörjan för att inhandla socker i alla dess former. Struntade i att det kallas för det vita giftet. Jag behövde det! Inte konstigt att vi svenskar äter mest lösgodis i världen (källa: Wikipedia). För lösgodiset tillfredsställer inte bara mitt sockerbehov det tillfredsställer även min längtan efter färg.  

   

Det finns kokos i en del godis och det är ju bra och även modernt numera. Hade man tillsatt D-vitamin i godiset så hade det kanske kunnat mota bort det gråa lite mer?

  

Min lilla Mommi (gammelmormor) tyckte om sockerdricka. När jag och mina systrar var små så mätte vi alltid läsken med måttband så att vi fick lika mycket av varje sort då det till fest oftast bjöds på 3 flaskor av olika sort.

     

Fast att jag i mitt förra inlägg skrev om att flygplan är en miljöbov, så tokletade jag efter en resa till solen bara för att om inte annat få se lite sol på bild och drömma mig bort en aning. Det blev ingen resa. Nu får jag krypa till korset och erkänna att jag inte hade granskat fakta så noga angående flygplan som miljöbov och jag ber om ursäkt i fall att någon annan tycker/vet annat. Jag tror inte att en och annan flygresa orsakar någon större katastrof men i fall man varje vecka reser med flyg så kanske man ska tänka om.

   

Själv så försöker jag leva miljömedvetet genom att sortera vårt avfall så mycket som möjligt. Ibland kan det kännas som att hur man än gör så har man ändan bak. Men jag försöker i alla fall.

     

Hur svårt kan det vara? Nu ligger äppelskrutten till vänster i stället för höger. Plast ligger där också. Vi har faktiskt speciell förvaring för plast.

 

Så i stället för att skriva om humor så har jag beslutat mig för att skriva om 5177R0R.

 

Dagligen har vi dessa omkring oss. Det finns inte lika många som bokstäver i alfabetet men vi kan kombinera ihop dem på många olika vis.

 

Nu tänker jag sjunga för er. Nej glöm det! Hur kul är det på en skala 1-10, att göra bort sig stup i kvarten. Försök själv om du vågar.

          






Vi använder dem när vi jämför, konstaterar och gör uträkningar…

Med siffror kan vi definiera oss själva.

Hur många kilo vi väger. Hur långa vi är.

Skostorlek, det verkar ha gått inflation i dessa, själv har jag 36-37 och de flesta i 12-åringens klass har högre.

 



Vad tänkte man på när man gör reklam för den här kombon.                                                                              Jag kommer att tänka på skosula. Vad tänker du på?                                                                               Dessutom så står det original 9 pack och samla åtta färger.                                                                             Får man 9 pizzor eller skosnören? 







Vi kan räkna ut vår BMI och vårt lands BNP.

Vi kan få ett mått på vår IQ. Vår lön säger oss hur mycket vi är värda eller inte?

Ibland kan det vara svårt att värdera sig själv. Man vill alltid ha mer och då kanske inte kilo på vågen.

Vi har stegräknare som räknar ut steg. Min stegräknare har jag numera i Pokémon Go.

Så här långt har jag gått med Pokémon Go sedan i somras 1 dag efter att spelet introducerade. Det blir 368,473117 miles. Enligt se.avstand.org är den direkta sträckan (fågelvägen) mellan Stockholm och Malmö 514 kilometer. Bilsträckan är ca. 614 km.

 

Under februari var nuet för mycket tid vid spel i telefonen. Vill faktiskt inte veta hur mycket.

 

Jag avbröt spelitelefonnuet med att sätta på en av mina favoritfilmer. 

Bild: Wikipedia


Sen har vi det här med statistik. Den kan ibland vridas och vändas så att man får det utfall som man önskar sig.


Sedan är det där att man inte kan lita på media. Men det är en annan 5:a.

PS. Stör ni er också på dem som inte har lärt sig prioriteringsregeln? × kommer alltid före + och/eller då utan () DS. 

 

Där är, här man inte är. Här är, där man är.

Så är jullovet slut för den här gången. Det är skönt när skolan börjat igen och allt går tillbaka till det normala. Vi kan börja längta till nästa ledighet då vi kan få vara tillsammans hela familjen igen så mycket så att vi om igen får en överdos av varandra.

 


Jag försöker alltid se till så att vi inte gör allt tillsammans hela tiden under våra ledigheter. Vi hittar på saker i olika konstellationer. Under detta lov har jag och minstingen varit på bio, medan tonåringen hade vänner över på en spelkväll. Oppfinnar-Jocke fick ta en sväng ut till lantstället, själv. Tonåringen stängde in sig på sitt rum då och då för att göra sådant som tonåringar gör eller så sov han. Det har vi andra också gjort. Både stängt in oss på våra rum och sovit. Med jämna mellanrum så har vi spelat spel eller egentligen bara ett spel. Monopol! Att detta är ett spel som inte är mentalt bra för oss, kom vi rätt snart fram till. Det blev en hel del gråt, hårda diskussioner, långdragna diskussioner men även några skratt då mest hånflin och skadeglädjeskratt. Ändå spelade vi det om och om igen.

Mina gator!

 


Närmsta familjen träffade vi bara på julafton. Sedan reste de iväg till vårt parallella universum. Österrike.


Min födelsestad Salzburg

 


När jag såg alla dessa underbara foton som de la ut på sociala medier så kände jag avundsjuka. Jag erkänner! Jag är avundsjuk på folk som reser. Det är inte för att de reser utan för att inte jag gör det. Efter lite grubblande så kom jag på varför inte jag reste med. Jag kom på att jag tycker om att se nya platser men jag tycker inte om att ta mig dit. Så jag väljer vad jag ska ta mig till. År 2016 kom jag till Köpenhamn och Tivoli.

Jag är inte bitter, jag tänker bara på miljön. Flygplan påverkar miljön. Eftersom jag har köpt en plastgran så får jag stanna hemma, då den totala miljöpåverkan – när man räknar in produktion, transporter samt mängden giftiga kemikalier vid nedbrytning och förbränning – blir större med en plastgran än en vanlig gran. Även om plastgranen används i tio år, är det mer miljövänligt att välja en vanlig svensk gran trots att du hugger en ny varje år. Så då får jag väl stanna hemma med granen de närmaste 11 åren för att det ska jämna ut sig.

 

Med andra ord byter jag ut de två översta bilderna mot den tredje bilden för att slippa den fjärde. I Monopol fungerar det hur bra som helst. 


Här. En skulptur av Ebba Matz

 


När vi nu är inne på att vara här och där och där ifrån. Så har vi väl alla nog någon gång känt att vi skulle vilja vara på två platser samtidigt. Vi sitter på vår arbetsplats och har dåligt samvete för att vi inte är med våra barn. Är vi hemma med barnen så har vi dåligt samvete för att vi inte är på vår arbetsplats. Allt handlar om balans. Jag har lärt mig med åren och kan nu hantera det. Jag är här och inte där! Det är lätt för mig att säga, då jag tidigare har skrivit att barnen inte vill umgås med mig i lika stor utsträckning som innan.





När jag var yngre kändes det ibland som om jag inte hade ett helt land som jag kunde kalla mitt. När alla andra runt omkring mig hejade på Stenmark så höll jag på Klammer. Det var ensamt men speciellt. Franz var störtloppsspecialisten som aldrig lyckades vinna den totala världscupen på grund av konkurrensen från just Ingemar. Men vad gör det. Det var ju ändå den tuffa grenen störtlopp som räknades i vår familj av före detta skidlärare och bergsklättrare. Själv åker jag inte skidor.

 


Kommer ni ihåg den gamla vitsen som gick ungefär så här: Vad är det som är grönt, stort och luktar vitlök? Jo buss nr? från Rosengård. Ja, det fanns en tid i Malmö då det bara var utlänningar som åt vitlök. Dit räknades min familj. Dvs. till de som åt vitlök, inte utlänningar. För mig är det veterligen ingen som har kallat för utlänning.  

När min discoperiod pågick så var det en hel del diskussion huruvida jag skulle äta den obligatoriska salladen till maten eller inte. Allt på grund av vinägretten som innehöll just vitlök. För tänk i fall att någon faktiskt skulle bjuda upp till en tryckare. Inte ville de väl dansa med en lokalbuss till Rosengård?

 


Så medan jag sitter och skriver här på min kammare så har jag det där parallella universumet med min stora tjocka släkt i Österrike som lever sina egna liv utanför min kontroll. Släkten är stor och brokig. Nationaliteter har fyllts på vartefter den har utökats.

I släkten finns fortfarande minnen och sår kvar efter båda krigen men framförallt 2:a världskriget. Det finns berättelser från både den ena och den andra sidan. En har suttit i koncentrationsläger för att hen spottade på Hitlerbilden. En annan jobbade i matsalen i ett annat koncentrationsläger utan att veta vad som pågick. Vad som är sant eller inte har med åren suddats ut då även dessa människor som verkligen var med, håller på att suddas ut. Men glömma får vi inte tillåta oss att göra.

Blickar ut över dalen från kyrkan i Haus, Steiermark

 

Genom berättelser håller vi kvar minnena och jag kan lova att jag har läst mycket om kriget. Från och om båda sidor, för att försöka förstå.

Dass Dörren vid min pappas föräldrahem. Om dörrar kunde tala!

 

Nu lurades jag allt lite när jag sa att jag inte har rest under lovet. Jag har varit i Indien flera gånger. Jag har varit på skidsemester både i bild och text, via sociala medier. Jag har varit på insidan av Riley och lärt känna hennes känslor, bland annat vemod som så här i nyårstider är en kär vän till mig. När jag reflekterar över året som har gått så gör jag det med lite vemod. 

 

Tiden går men minnena och låtarna består. Jag har som vanligt inga nyårs löften. Jag går på infall just för tillfället. Jag har anmält mig till en kör i vår! Det ska sjungas pop och hits så att det står härliga till.


Hittar du sambandet mellan texten och bilden? Inget pris finns att hämta bara äran.

 


”Väck mig innan du går går, så kan du dansa mig till kärlekens slut. I ett lila regn, i ett lila regn i livet på mars”.

”Där vi mötte Lassie, Missfostren och apan som liknar dig. Kan vi sjunga en sång för dig och älska mig som jag är”.



Ibland tar jag mig ut på en Wikipediaresa eller en Spotifyresa.

Wikipediaresan går till som så här. Jag börjar på något t.ex. Leonard Cohen. Via en länk så kommer jag till Québec och därefter vidare till Suveränitet.

På tal om svåra ord så förstår jag mig inte på våra barn. De kan och förstår ordet inteckning (Monopol) men de förstår inte ordet sluta?! Jag och Oppfinnar-Jocke kan be dem ”sluta irritera din syster”, ”sluta slå din bror” men det bara ignoreras. Precis som om vi hade pratat på ett språk de inte förstår.

SLUTA! Annars exploderar jag.

 

Har ni förstått principen med Wikipediaresan så förstår ni säkert principen med Spotifyresan. Skillnaden är att man kan lita på det mesta som finns på Spotify medan man kanske ska vara lite mer vaksam när det gäller Wikipedia. Likheten är att jag har lika svårt att SLUTA när jag väl har börjat resan.

THE END.   

PS. Enligt min nytolkning av den klassiska Sven Mellandersketchen är det detta barn önskar sig mest här i världen. Det som det googlades mest på år 2016 var Pokémon Go (Enligt Google) DS.

Reuterswärd som är pappa till Non Violence lämnade oss också 2016.

 

Tiiicckk, taaaccckk, tiiiicckk, TACK…. 

 

 

Vi fick i alla fall tiden till att gå men det skulle den ha gjort ändå.

Nu var det ett tag sedan jag skrev och skulden lägger jag på, I Väntan på Godot. 

När det är höst, mörkt, kallt och trött så behöver i alla fall jag glitter och glamour och den tillfredställelsen fick jag inte i pjäsen på Intiman. Jag tänker inte ge mig in och recensera stycket då jag bara är en alldeles vanlig kulturtant fast utan Marimekkokjol som inte hade behövt så mycket grått på scenen. 

Eller vad säger ni om följande citat? 

”Kvinnan föder grensle över en grav, dagen glänser till ett ögonblick, och sen är det natt igen.” 


Är det ens lönt att plocka fram dammsugaren. För kommer den ut så tar det ett tag innan den kommer in igen. Den blir en del av rummet. Som en prydnad över vår lathet. Det är därför som jag tycker att en dammsugare även ska vara snygg. Vår är inte snygg!


 

 


Vad är det då för mening med att göra något överhuvudtaget? Jag går och lägger mig igen, drar täcket över huvudet och kryper fram någon gång i april eller maj. 

Nu har jag sett den! Pjäsen alltså. Den har stått på min vill göra lista ett bra tag så nu kan jag i alla fall pricka av det och gå vidare. 

Detta var ju munter läsning. Efter ett par romantiska julkomedier så är jag på gång igen för ”man trampar inte två gånger i samma skit.” Som Estragon utbrister. Eller gör vi? 

 

 

Så vad väntar vi på? 

Har du också något som du skjuter upp och/eller på?

Det kan vara allt från gardiner som ska hängas upp till telefonsamtal som ska utföras. Vissa saker stör oss och andra glömmer vi bort. De kanske inte var så viktiga.

Själv har jag äntligen slutfört ett projekt som har sträckt sig över ett antal år. Eftersom det är julrelaterat så har jag glömt bort det i elva månader för att i slutet av november ge mig dåligt samvete och något som jag retar mig på och ja det är verkligen jätteviktigt. (En liten hint till er som inte förstår ironi. Nu var jag ironisk). Blev du nyfiken? Håll i dig, här kommer det: 


 

 


Ljus på balkongen projektet med en granbarsgirland i plast. I år blev det klart och nu så har vi lika fint som grannarna om inte ännu finare då våra ljus är små och diskreta och inte lyser så intensivt som de andras. Bortser vi från ironin så tycker jag faktiskt att det är mysigt. Kommer ni till Systrar och bröder någon dag så titta visavi så kanske ni får er en glimt. Har ni lust och ork så kan ni även komma upp på en fika. Glöm inte att ta med er bakverk. Då jag inte är någon bullmamma. Det genen hoppade nämligen över en generation. Dottern älskar att baka. Jag är kvinnan som kom i kläm i ugnen på väg ut till datorspelen. 

En annan sak som står på min To-do lista är   

·     Köpa knopp till hallen.   

 

 


Märk väl det står köp knopp och inte knoppar. Då det bara är en knopp som jag har glömt att köpa. Får väl masa mig bort till Byggfabriken för att inhandla den någon gång efter jul eftersom jag inte hinner just nu. Måste ju julstäda, springa på glöggtillställnigar, julfester, avslutningar mm. mm. mm. 

Nej förresten jag har ju egentligen massor av tid. Jag är ju arbetslös. 

Dessutom har jag lärt mig att prioritera och att även säga nej. Fast vissa experter på FB hävdar att det är det farligaste ordet som finns. Det där nejet. Jag tycker inte att det är farligt men jag har lite svårt för att säga det. Därför låter jag nästan arg varenda gång som jag säger det. Ibland måste jag till och med skrika det, då jag är så ovan.

Detta tycker jag om att göra. Ett fat från David Design som skiftar med årstiderna.

 

 

I juletid är det dessutom alla människors rätt att säga nej. Jag säger nej till att lägga in sill och lutfisk. Tycker vi här hemma att det är roligare att pynta pepparkakorna än att baka dem så köper vi färdiga pepparkakor och pyntar dem. Pyssla gör vi inte här hemma då det står pyssel ur öronen på barnen när skolavslutningen väl kommer. Men marsipanfigurer gör vi. 

Eftersom vi bor i lägenhet så var det ett helt projekt att få in den däran granen och även ut den. Jag löste det hela med att inhandla en fin plastgran. Så praktiskt. Bara att hämta ner från vinden och fälla upp och ner. 

Vi stannar kvar på vinden ett litet tag. Där har vi förresten rensat lite. Så nu kan vi fylla på med mer. Där ställer vi nu upp saker som ska sorteras till våren. Loppis here we come! Eller så åker jag bara till tippen med det hela. Saker som är hela och fina nänns jag inte slänga men det finns alltid någon som tar hand om dessa på tippen.

 

När vi nu är inne på att återbruka så kommer här lite smygreklam. En f.d. kollega och hans fru omvandlar gamla bussäten till sneakers. Jättefina är de. Har tyvärr inte själv köpt då jag först måste slita ut mina gamla sneakers eller inte. Vad väntar jag på jag älskar ju skor! Kanske en julklapp till mig själv från tomten.

 

 

Att vara arbetslös är för mig ett socialt experiment. Inte bara det att jag inte har någon julfest som jag inte vill gå på, att jag inte riktigt vet vad jag ska svara när människor frågar vad jag sysslar med utan jag känner mig ganska så uttråkad. Jag kan nu bättre förstå unga människor som i sin frustration tänder fyr på saker och ting. Så långt har jag inte kommit och det enda jag sätter fyr på är värmeljusen från IKEA. Dessutom är det så att ju mindre jag har att göra ju mindre får jag gjort. Så från att ha varit en Doer har jag blivit en Doitlater. 

 

 

Så då får jag låta Shia skrika på mig.

 

 

Efter det så går jag genast och städar hallen. Det är ett hela tiden pågående projekt. Massor av skor och jackor och annat som är på genomresa stannar här ett tag eller längre. Ett tag kunde jag störa mig på det men så vände jag på det och tänkte som så att eftersom där även är så många skor som egentligen inte bor här permanent så kliver jag över dem och är glad för att barnen har ett socialt liv trots att vi lever i en digital ålder och trots att jag är den pinsamma mamman.


 

 


Ni som har följt mig på FB har kanske uppmärksammat att vi redan nu har tagit fram allt julpynt. Även granen bar barnen ner och fällde upp. Barnen införde en ny tradition. Granen ska användas som julkalender. Varje dag så hänger de upp vars en kula. På julafton har vi alltså en färdig klädd gran med:

1gran+1gran-1gran +2*24 kulor= ? kulor

Kan ni gissa vilken dag det är idag. Se nedan.

 

 


   

Med detta avslutar jag för denna gång. Ska masa mig iväg på Hot Yoga då jag behöver värme till min frusna kropp, för jag är nog född på fel kontinent. Men jag stannar här; då jag blir en utlänning i fall jag flyttar någon annanstans och det vill jag ju inte vara.  

PS. Själv ska jag försöka se på julen genom Babsan ögon i stället för genom Godots hornbågade glasögon. Lite mer avslappnat och inte så pretentiöst. Kom ihåg att kultur är ett vitt begrepp och behöver inte tillhöra eliten. DS.

 

Var dig själv i alla lägen!

Är du det?

Själv har jag lite svårt med det där, då jag har två personer eller personligheter som jag måste tampas med. Får jag presentera Hyacint och Janis. 

 

 


De är inte alltid överens. Jobbigast blir det när de båda bråkar högt. Då blir ingenting gjort. I många år så har dessa två personligheter tävlat om att få plats. Jag har egentligen inte vetat vem som säger vad och vem som gör vad. Oftast har jag inte heller vetat när de dyker upp.

Hyacint är i alla fall den som vill ha det fint omkring sig utan att behöva lyfta ett finger. Hon skäller på Janis när hon ligger på soffan och tittar på minst tre avsnitt av en spansk Netflix-serie mitt på blanka dagen. Så får man väl inte göra?!

 

 

Hyacint knackar hårt på axeln när jag passar på att ligga på stranden fast jag är arbetslös och har miljoner saker som borde göras. Som att söka jobb eller i alla fall fundera på vad det är jag vill göra. Janis behöver hämta energi vid havet. Janis vet nämligen inte vad hon vill göra. Hyacint tycker att jag ska gå tillbaka till det trygga, det hon redan kan.

Janis hon sjunger högt och falskt bara för att hon vill. Plaskar i vattenpölar tillsammans med barnen. Pratar högt gör hon också. Struntar i vad folk tycker och tänker. Det gör inte Hyacint.  

Hyacint tjatar och gnäller på alla; att nu så ser det rent ut sagt för dj-ligt ut här hemma och vi kan inte ens bjuda hem någon som det ser ut nu. Janis struntar i vilket då hon håller på att sortera bort saker och slänger saker för nu så ska det minsann bli en utrensning. Vi ska inte ha kvar något som vi inte vill ha eller behöver. Detta överflöd av saker som bara tar energi! Hyacint blir frustrerad för att övriga familjemedlemmar inte vill det samma.

 Janis ger tips till barnen om att ser du en sak som du vill ha. Skriv upp det på ett papper och i fall du fortfarande känner samma behov efter en månad så köp det. Hyacint får dåligt samvete för att sonens veckopeng går till inköp av mango. Det ska väl hon som förälder stå för?

Usch och fy säger Hyacint.

 

 


Jag har trott att det är Hyacint som får saker och ting gjorda, hon som vill ha fint och rent omkring sig. Men så i dagarna kom jag på att det faktiskt var tvärt om. Janis är den som får saker och ting gjorda. Hyacint står bakom henne och kommer med utrop som att det är inte bra nog, bättre kan du! Nu målade du faktiskt utanför!!! Hyacint är perfektionisten som inte släpper penseln förrän hon är nöjd och ibland så blir hon aldrig nöjd. Jag försöker lära henne att ”good is enough”. Dessutom är Hyacint förtillfället trött på att renovera.

Hyacint är rädd för att det ska bli fel enligt andra. Medan Janis rycker på axlarna och tycker ”take it or leave it”.  

Janis hittar på saker och ting. Hon går på fest och älskar att klä ut sig. Röker gör hon också. Hyacint blir oftast uttröttad efter en fest då hon inte bara går på fest en gång som alla andra ”normala” människor. Hon upplever nämligen en fest flera gånger om. Detta kan ju vara positivt i fall att det har varit en rolig fest men det är otroligt uttröttande. Så hon har lärt sig att lägga till mental återhämtning. Hyacint har även lärt sig att hon tyvärr måste tacka nej till en del roliga saker då hennes hjärna behöver återhämtning eftersom hon oftast upplever saker på ett annat känslomässigt plan än de flesta. Janis anmäler fortfarande sitt intresse till mycket. Som kurs i Lindy hop och Midnattsdopp på Kallis. Det finns så mycket kul man kan hitta på. Hon ser allt och noterat allt från det som står på FB till det som kommer som reklam i mailen. Allt vill hon göra!!!

 

 


Janis är den som gråter och har svårt för att ta farväl. Janis gråter åt allt. Filmer, böcker, musik och teater. Janis gråter även när hon är arg och det har ibland misstolkats. Hyacint har lärt sig att inte gråta och blir stel när någon annan gråter. Janis får ont i hela kroppen när någon slår sig om det så är på film. Hon suger åt sig andras känslor så att hon till slut drunknar i sina egna.

Jag har trott att det är Hyacint som är den omhändertagande och att det är Janis som i desperation har skrikit ut att nu vill jag inte. För att dagen efter få dåligt samvete för att jag sa nej. Så är det tydligen inte. Det är Janis som pratar med hemlösa och fixar och donar med andras skit medan Hyacint om igen har för lite energi kvar för att orka med det. Så då säger hon åt Janis att skrika:

 

 

För hon vet att hon själv kommer att ha dåligt samvete för så där gör och säger man väl inte?

Janis jobbar 120%  för att lämna över till Hyacint som bara jobbar 85%. Jag har kommit på att det är ingen som i långa loppet märker något. Mer än Hyacint förstås.  

Janis är stor, stark och kan uträtta underverk. Medan Hyacint har checkat ut och inte ens orkar välja vilket bröd som ska köpas. Barnen gillar Janis då hon tillåter dem att äta chips till frukost medan Hyacint står i ett hörn och undrar i fall de inte kommer att få skörbjugg eller något liknande.  

Hyacint tycker inte om konflikter och tänker jag efter så gör inte Janis det heller. De vill att alla ska leva i harmonisk balans där bara deras åsikter gäller. Det är nu som det blir svårt. För vilken åsikt är det som ska gälla. Janis eller Hyacint? Janis har dessutom tagit på sig rollen som medlare och den som ska rädda världen. Hyacint försöker lära Janis att inte göra det längre.  

Hyacint tycker om fina prydnadskuddar i soffan. Ni vet de där som jag har skrivit om tidigare. De som har en tendens att glida ner på golvet. På torpet så eldade Janis upp dem. Det var ingen som ville ha dem visade det sig. De kliar, sticks och är bara i vägen.

Kuddar på väg att eldas upp.

 

 

Janis gillar att ordna fest. Så på den årliga sommar/sonens födelsedagsfest ville Hyacint bjuda på fin buffé. För 29 personer. Det blir mycket jobb det vet Hyacint för hon har gjort det några gånger. Dessutom tycker familjemedlemmarna att de obligatoriska lekarna är viktigast. Så i år bjöd Janis på Chilli con carne, uppslevad ur en gryta och hon glömde inte veganerna och de som inte tycker om så mycket bönor. Hon glömde i vanlig ordning bort sig själv. Hon tål inte lök och i chilli måste man ha lök. För känsliga magar så är all lök inte alls bra. Vaserna på bordet var gamla konservburkar. Detta gillade faktiskt Hyacint. 

 

 


Bok som väntar på att bli läst.

 

 

Janis har svårt för att mingla. Hon har fått lära sig det eftersom i de yrken som hon har haft, så har det ibland ingått. Att mingla ger henne oftast ingenting då hon behöver djupa samtal. Att prata väder ger henne inte så mycket. Janis har då fått prata med Hyacint för att komma på olika samtalsämnen så att hon redan i förväg vet vad hon kan prata om. Det kan vara en bok som hon precis har läst eller läser, en film som hon har sett eller om i fall att det tryter så kan man alltid hoppas på att det är väder som man kan prata om.  

Så vad säger då dessa personer om min dagbok? Jo Janis skriver så att tangentbordet glöder och tycker det är något av det roligast som finns medan Hyacint undrar i fall man kan skriva ditt och datt och i fall det överhuvudtaget är någon som läser den här skiten. Janis bryr sig överhuvudtaget inte i fall det är någon som läser det. Hyacint får dåligt samvete för att hon inte har svarat på gästboksinlägg medan Janis funderar på hur hon kan få till ett bra svar.

Här är ett upplägg som varken Hyacint eller Janis gillar. Vad gör skruvmejseln där?! Och den fula påsen ska verkligen inte ligga där. Det blir ingen harmoni. Att håruppsättningen från den senaste festen ligger där är ok. Det blir ju en del av arrangemanget. Eller hur!

 

 


Så Tommy tack för ditt inlägg och nej jag tycker inte att du är någon besserwisser. Tyvärr så faktagranskade jag inte citatet i mitt förra inlägg. Jag har inte orkat ta mig igenom Bambifilmen men jag måste ge dig rätt. Jag tror också att det är från den filmen citatet kommer ifrån. Till Hyacints försvar så kan jag säga att jag faktiskt skrev att: jag tror!  

Jag vill även tacka alla andra som har gjort inlägg i min gästbok och där ser du Hyacint. Det är faktiskt någon som läser detta och tycker att jag är rolig.  

Att vara besserwisser vad är det egentligen? Så här lyder Wikipedias förklaring:   

Besserwisser (tyska besser, 'bättre' och Wisser, 'vetare'; 'en som vet bättre') är en pejorativ term för en person som anser sig veta bättre än andra.[1] En besserwisser tenderar att ofta och gärna upplysa världen om sina (eventuella) kunskaper. Ordet viktigpetter är en ungefärlig svensk synonym.

 

 

Kan jag ha varit det? Den gången då jag sent en kväll ringde Sveriges Television för att fråga i fall Hedvig ifrån A till Ö verkligen hade ett efternamn. Min kompis hävdade att hon hette Hök medan jag bestämt höll fast vid att hon inte hade något efternamn. Jag fick ge mig! Nuförtiden är det enklare. Vi frågar Mr G. Men också tråkigare. Då vi alltid i alla lägen kan få reda på hur det ligger till. Vi behöver aldrig grubbla.


Annars är Janis bra på det. Att fantisera och grubbla. Hyacint ältar mest. Jag försöker lära henne. SOAS. Detta står för:

·      Stanna upp

·      Observera

·      Acceptera

·      Svara eller släppa   

Tillbaka till att vara sig själv! Är du det i alla lägen? Jag kan erkänna att jag inte är det. Jag hade aldrig som min Indiske kollega på IT-avdelningen kunnat prutta och rapa i en offentlig miljö. Det ligger inte i min kultur. Hyacint upplyste den indiske kollegan att så gör man inte här i Sverige. Janis kunde inte säga det direkt till hen så hon gick genom ombud. Ombudet var IT-kollegans chef. För Hyacint tyckte att det faktiskt var dennes uppgift att upplysa sina underställda hur det fungerar här i vår korrekta värld.  

Hur går det då med Janis och Hyacint? Jag försöker allt vad jag kan för att få dem att samsas. Ibland går det bra, ibland funkar det inte alls. Kanske mattas de ut med tiden och blir till en och samma person? Kanske inte. Då får jag bara försöka acceptera att så här är jag och det är ok!  

Har hittat ett nytt gym att träna på. De kastar ut mig titt som tätt.

 

 

 

PS. Hyacint hoppas att ni inte tror att MalmoClaudia är knäpp. Janis tror att det finns fler som är så här DS.  

 

 Kommunicera mera!

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen. Varför blir det så? Jag har ju fortfarande inte hittat den där Empty boxen som vissa pratar om. Så hjärnan jobbar ju konstant och allt blir till text. Så varför får jag inte tummarna loss till att göra det som jag tycker så mycket om. Kan det vara så att det finns så mycket annat som kommer emellan som egentligen inte är så kul. Men som jag måste göra för att få ro i kroppen och hjärnan. Varför har jag så mycket, jag ska bara?

 

 

Som att sortera i stallet.

Laga mat.

Diska.

Plocka upp kuddar och filtar från golvet.

Bråka om disken.

Flytta alla dessa grejor från ett ställe till ett annat.

Köra till tippen för att slänga grejor.

Gå omkring och vara upprörd över att alla strör omkring sina grejor på ställen där JAG inte vill ha dem.

Och kommunicera och diskutera. 

För det har vi gjort här på torpet. Är det bara i vår familj där det alltid ska diskuteras och analyserar så mycket? Dessutom är vi lediga alla tillsammans, så då ska vi väl gå omkring i ett lyckorus och tycka och tänka likadant. Varför vill inte alla göra som JAG vill? 

Tänk vad det är svårt med kommunikation! 

Ta det här med diskschemat som vi införde. Jag trodde i min enfald att det skulle lösa problemet med disken. Så fel jag hade! 

För nu har vi ännu ett ämne som vi kan diskutera och analysera här hemma. En tycker att man ska diska på ett sätt och en annan på ett annat och en tredje försöker trots allt smita undan. En fjärde slänger ifrån sig handduken och dundrar upp på vinden. Så efter att ha frågat Mr G kommer här nu en beskrivning på hur man ska/bör handdiska. 

Nä, vet ni vad, jag orkar inte. Vill du veta mer googla på handdisk eller gör precis som du själv vill. Bara det blir någotsånär rent.

Kommunikation vad är då det?

Det är ett svårt ämne. Som jag brukar säga, något av det svåraste vi har i världen. Både i den riktiga världen och digitala världen.

När jag för många år sedan hade kontakt med folk i den världen som tidigare hade varit kommunistisk och konstig. Stötte jag på kommunikationsproblem. Jag skrev något i STORA BOKSTÄVER för att understryka att det var viktigt, något som de skulle tänka på. Fick till svar att DON´T WRITE TO ME IN CAPITAL LETTERS! Hen trodde jag skrek och var arg. Det var jag ju inte.

Här hemma så tror en del att jag är arg när jag bara är bestämd eller irriterad. Eller har PMS. Det har jag nog hela tiden eller så är jag nog bara bitter. Jag kom bara tvåa när vi spelade minigolf vid Ringsjöstrand. Etta kom dottern som inte tycker om att spela minigolf men det gör hon numera. Men god mat åt vi och fin utsikt hade vi.

 

 


Ibland så har jag lätt för att tänka en tanke och sedan uttala fortsättningen högt och tro att min omgivning ska hänga med i mina tankar. Detta försöker jag sluta med. Tidigare hade jag svårt för folk som pratade långsamt. Jag ville alltid avsluta deras meningar eller skynda på dem så att de nådde slutet någon gång. Det har jag slutat med. Jag har lärt mig hantera det, tror jag. Jag pratar även högt för mig själv till en dels förtret. Det kommer jag nog aldrig att helt kunna sluta med.

Diskussioner! 

Det sägs ju att man inte ska avbryta någon när hen pratar, men tänk om den hen som du pratar med aldrig slutar prata. Är det då en diskussion eller en monolog? Eller en debatt? 

När man pratar så behöver man ett språk och på tal om språk så tycker jag inte om finskan och finlandssvenska. Jag vet egentligen inte varför. Kanske blev jag skrämd, inte av Vilse i pannkakan utan av Mumintrollen när jag var liten. För i fablernas värld kände jag mig som hemma. 

Men en finska tycker jag om. Det är Arja. Det är en stilig kvinna och dessutom har hon sjungit ihop med Mikis T. Som hör och häpna nu är 90 år. Mikis alltså, inte Arja. Där ser ni det kan uppstå missförstånd även när man skriver inte bara när man pratar. Missförstånd uppstår numera lättare sen Microsoft word vill att vi ska särskriva. Brun hårig sjuk sköterska. Är det jag?

Brun: Nej bara smutsig efter en vecka utan badrum på landet

Hårig: Ja, se ovan

Sjuk: Vet ej. Googlar jag så finns det alltid något som passar in på mig.

Sköterska: Ja tror det men vill inte alltid sköta om vissa saker.

Arja lyssnade jag på i Folkets Park. Detta i sällskap av min evige följeslagare, dottern. De andra ville inte, fast vi har semester och ska göra allting ihop. Det gjorde inget för då kunde jag sjunga för fulla muggar utan kritiska blickar från fler än en.

Nu blev det på fel håll igen. Jag måste nog be om hjälp.

 

 


Män är från mars, kvinnor från Venus?

 

 

Själv har Oppfinnar-Jocke och jag pratat med varandra i snart tjugoett år. Mycket och ibland I STORA BOKSTÄVER.

Numera så har vi även då och då börjat kommunicera. Jag säger nästan alltid rakt ut vad jag tycker, tänker och vill ha det. Om det mesta. Utan att linda in det och tänka det för mig själv. Jag är ingen tankeläsare så varför skulle han vara det som kommer från Mars. Och vet ni vad? Numera behöver jag inte lämna tillbaka några presenter eller gömma dem i byrålådan. För presenter får jag många! Har jag berättat att jag köper blommor till mig själv. Nästan varje vecka när jag inte är på Torpet. På så vis behöver jag inte bli besviken när jag inte får några blommor som jag tänkte att jag skulle få. Jag har slutat att köpa rutiga skjortor åt honom då han tydligen inte tycker om rutiga skjortor.

Men när vi är i stallet för att sortera Oppfinnar-Jockes saker då är det jag som får säga ifrån att han ska prata med mig. Det han tar för givet att jag ska veta, som att en liten plastbit inte är skräp utan något viktigt och värdefullt, kan jag faktiskt inte veta. Det måste han tala om för mig. Då måste jag fråga och fråga och fråga och ifrågasätta. Annars åker det förhoppningsvis till tippen. I stallet jobbar vi ibland som ett läkarteam med att montera loss något som jag inte vet vad det är, från något som jag absolut inte vet vad det är och ska vara till. Jag står där och håller en lång tung stång, ser lite fånig ut och väntar på direktiv på hur stången ska hanteras så att vi får loss det någonting. Hängde du med??? Då måste vi kommunicera på ett bestämt och rakt sätt. 




Att prata med kunder och/eller kollegor, det kan vara svårt. Helst via telefon. Det finns faktiskt de som inte har samma humor som jag. Jag kan inte tro det och blir lika förvånad varje gång det händer. Som när jag avslutade mitt mail till en dansk kollega lite hurtigt med Ha det gott igelkott. Hen visste inte vad igelkott var och inte heller hedgehog. Så när jag förklarade att det var ett litet stickigt djur så var det hela inte så roligt längre. 

Husdjur på landet och i telefonen.

 

 

Själv har jag inte jobbat som telefonförsäljare men jag har stött på en del via min telefon trots att jag har kopplat mig till NIX. Jag kan avfärda dessa men tyvärr så har jag personer i min närhet som inte har kunnat det. Det är nu tredje gången som någon tar hens telefonabonnemang. Denna gången från en uppstickare vid namn Fast Com. En del av dessa försäljare saknar tyvärr moral och etik. Jag fick förresten höra att muntliga avtal kanske snart är ett minne blott. Hoppas att det stämmer!

Hur ska man då bete sig när man kommunicerar? 

Man ska titta dem i ögonen men inte för länge för då vill man ha makt, har jag hört. Man ska inte ha armarna i kors. Man ska inte flacka med blicken för då ljuger man. Själv har jag svårt för att ljuga men jag flackar oftast inte med blicken utan jag…. Nej, det berättar jag inte. Mina närmaste vet och jag vill fortfarande kunna dra en vitlögn. 

Jag brukar ofta citera Nalle Puh. Jag tror att det var han som sa : Har du inget snällt att säga är det lika bra att du är tyst. Så då vet ni vad som är på gång när jag är tyst.

Alla har vi nog en hen i närheten som vad du än berättar, har varit med om samma sak eller ännu värre. Då brukar jag ofta tröttna på att berätta och sitter där tyst. (Se ovan). Eller så bryr jag mig inte och iakttar i stället eller så kanske jag hurra! Har hittat min Empty box. 

Men varför i hela friden ska man ha en Empty box? 

Descartes. Det ser faktiskt ut som om han har en Empty box.

 

 

En känd tänkare sa: Jag tänker alltså finns jag.

Ibland är det tröttande att tänka så mycket. Då får jag gå och meditera så att jag inte ska tänka så mycket. Jag gör en kroppsscanning på 45 min. Det börjar alltid med att man ska andas ner till vänster fot och tårna där. Sedan går man igenom hela kroppen. Till min häpnad så; vips är vi på uppe i vid nacken och jag har missat kroppsdelarna som finns där emellan. Eller så har jag somnat och vaknar av avslutsplinget. Men jag övar på det. Jag ska klara det! Men vad kommer att hända när jag klarar det och kommer upp till huvudet? Där ska man ju tänka sig att man har ett andningshål som en val. Så det är en VAL jag har där, inte en Empty box.

Jag tror att jag kom ifrån ämnet lite nu. Så går det när man tänker och finns för mycket. 





KOMMUNIKATION VAR DET!

Jag har hört och brukar själv säga att har man ett samtal som man drar sig för, så är det lika bra att ta det meddetsamma. Annars slösar man så mycket energi på att bara gå och grubbla över det. Men även här kan jag säga att jag inte alltid lever som jag lär. Till myndigheter är det dessutom så långa kötider så att man ibland har glömt att man har ringt upp och blir förvånad när någon börjar prata i andra änden.

Det kan hända att man ibland tror att man är i underläge. När man pratar med en CFO, Finansdirektör eller någon annan höjdare . Då brukar jag tänka att de liksom kungen måste gå på toaletten då och då. Dessutom har ibland dessa CFO:erna och Finansdirektörerna visat sig vara mina vänner.

Pratar man via telefon kan det vara svårt att se ett ögonblink, ett skratt. Det kan man i alla fall se via sms och mail. Är det därför vi numera sms:ar mer än vad vi prata i telefon? Det får vi undersöka.

Numera finns det många medier där man kan uttrycka sin åsikt på och vädra sina tankar, med andra ord kommunicera. Jag tycker det är så fascinerande hur en sak kan dela sig på FB. Som nu senast Sven Melander. På morgonen ser man en delning, efter bara några timmar så har denna delning blivit till en delning som blev till en delning och jag börjar tröttna på att se delningen. Jag har förstått och jag har mottagit budskapet. I detta fallet så var det i mitt tycke en bra delning men det finns tyvärr många delningar som jag inte tycker är bra delningar. Vi hänger ut folk utan att veta i fall det är sant och vad som ligger bakom. Förr i tiden så behövde våra hjärnor bara motta budskapet ett fåtal gånger. Kanske i tidningen, via TV och via radio en gång i timmen. Men jag ska inte beklaga mig jag kan ju även här själv välja att slå av eller slå över till annan kanal. Men som jag har sagt tidigare ibland har jag svårt för att blunda. 

Hur ska man då använda sig utav alla de medier som man kan kommunicera via? 

Jag själv har valt att ta bort alla pling och plång på min telefon. Jag väljer själv när jag ska gå in på mina medier.

Är det viktigt så ska man alltid ringa mig. Sms svarar jag inte alltid på meddetsamma. Bara i fall att jag väntar på en viktig inköpslista eller i fall jag uttryckligen har bett personen att messa mig. 

Brukar du spara dina sms?

  Ja   Nej   Bara vissa

 

 


Privata mailadresser har jag tre stycken. 

Ett som jag har haft sen urminnes tider, det är hit jag vill ha mina mail men helst inte spam. 

 

 

Visste ni att man kan anmäla spam? Detta kan man göra på konsumentverketshemsida. Så här står det:

Anmäl e-postreklam som du inte har beställt, spam. Lagen gäller inte all obeställd e-post, utan bara meddelanden med ett kommersiellt syfte. 

Den andra mailadressen fick jag när vi införskaffade bredband i fastigheten. Den vill jag egentligen inte ha men tydligen är den knuten till App store, så hit får jag kvitto på inköp på App store och så skickar Clas Ohlsson mail till mig som egentlige inte är mina utan Cladios vilket jag har påtalat men som de ignorerar. 

Nu så har jag även skaffat mig en gmail. Detta behövde jag för att installera Pokémon Go.

Röda rummet på Stadsbiblioteket. Samlingsställe vid Pokémon Go - meet up Malmö 7/8-2016. Innan det började regna.

 

 


Man kan även skicka meddelande till mig via messenger. Jag tror att det är ett mellanting till sms och mail. Här ska man snart kunna skicka meddelande krypterat, har jag hört eller läst. Så nu äntligen kan jag snart skicka alla mina superhemliga meddelande.

Jag har även börjat chatta via snapchat. Men detta bara med en kompis och hon är inte min dotter. Det som händer när man chattar via snappchat är chatten försvinner när jag har läst det. Alltså precis som vid ett samtal. Så då gäller det att tänka till innan man skickar eller så pratar man bara på.

Så nu har jag filosoferat lite över kommunikation. Blev jag något klokare? Jag tror inte det? Svårt är det. Nämen människa kom till saken!  Svara bara ja eller nej! 

Eller som en kund från utlandet sa en gång. Do you think or you know? Eller MacJerks citat. Att tro är att inte veta. Men måste vi alltid veta allting?

Tack dagboken för idag. Från en som kan tala med bönder på bönders vis och med de lärde på SQL. 


 

 


PS. Jag har varit modig i veckan. Klippt min lugg själv för första gången i mitt liv. Charlie sa att jag kunde, att det inte var så svårt.DS.

PS.PS. Jag har lovat dottern att aldrig klippa henne DS.DS.

 

                                                

 

Njut nu för tusan och jakten på det perfekta hallonet.

Jag kan inte hålla mig längre! Jag måste få skriva! Det är beroendeframkallande att skriva. Precis som med datorspel, läsning, musik…

Nu har vi landat på Torpet på riktig och det med dunder och brak men utan blixtnedslag. Vi har försökt att ordna en tillvaro här utan rutiner, diskmaskin, tvättmaskin och badrum.

 Jag som tydligen är outnämnd projektledaren och som inte har någon att delegera till; har skrikit på barnen, fått hysteriska utbrott och fler gråa hår.

Surfpotten försvann i ett nafs redan den 15:de, då barnen sa sig inte ha något annat att göra än att titta på YouTube. För att tjäna ihop till mer surf fick sonen klippa gräset, för att det var han som var den största boven.

Ufolandning eller läckage på bränsleslang?

 

 

Tydligen hade gemeneman fått för sig att jag tycker om att diska. Det är så rofyllt och meditativt. Ja visst, men inte varje dag och inte i ett halvrenoverat litet kök utan diskmaskin. Så efter att ha använt omvändpsykologi en hel dag, så skrevs det ett diskschema. Så bra! Då slipper jag tjata och allt är frid och fröjd. 

Diskning 2p, Torkning ensam 1p, Torkning tillsammans 0,5p.

 

 

Trots nyskrivet genomtänkt schema blev det motstånd, då det visade sig att barnen tyckte det var äckligt att diska. Det finns ju faktiskt lite matrester kvar på tallrikarna. Att ta emot tips från FB-generationen gick inte för sig. Vi ska ju inte lägga oss i. Barnens första diskdagar resulterade i halvfettiga glas och kastruller som vägrades att diska. Tallrikarna blev rätt bra, fast de hade diskats i kallt vatten, där rester av grillmarinaden simmade omkring. Men det börjar ta sig nu. Behövs bara lite träning och lite försynta tips.


Utsikt från rummet. Inte lönt att tvätta fönstret då vi snart ska renovera det.

 

 

Omvändpsykologi? Vad gjorde jag då? Jo, jag gick omkring och svor och skrek. Stängde in mig på mitt rum för att spela datorspel, Facebookade med mina kompisar. För FB är ju ett av de sociala medier som inte tar surf. Kom någon in för att försynt fråga i fall vi skulle äta lunch så skrek jag att jag inte var särskilt hungrig och att de omedelbart skulle lämna rummet och stänga dörren. Jag hade svårt för att hålla mig för skratt, men med liv och lust levde jag mig snabbt in i rollen. Det bästa var nog när jag tog min Iphone, Ipad och en glass och travade upp till barnens rum. Slängde ner sonens kudde från hans nybäddade säng och la mig för att mumsa glass. Glasspappret "råkade" hamnade på golvet. När jag var klar så glömde jag kvar pinnen med lite halvsmält choklad på, i den nybäddade sängen. Dagen fortsatte i samma anda. 

Nu är det ju inga ointelligenta barn vi har, så de förstod ganska snabbt vad som var på gång, men det hindrade mig inte från att fortsätta. För som jag en del gånger har fått höra från dem, så hatar jag dem!!!! 

Barnen tyckte att jag skulle skärpa mig annars så tog de telefonen ifrån mig. På kvällen fick jag lova att aldrig mer uppföra mig på det viset. Tyvärr glömmer vi vissa saker rätt snabbt och förändringar kräver tid. Så tjatandet fortsätter och ibland så rinner bägaren över och jag står där och skriker i ren frustration. Men inte lika mycket och inte lika ofta. 



Fina sommarfrukostar har jag slutat med att plocka fram då vi alla behagar stiga upp vid olika tider. Alla får göra sin egen frukost och så slipper vi bråka om vem som ska duka av. Men till helgen kanske vi unnar oss en finfrukost eller inte.

Fulfrukost i lugn och ro.

 

 

Oppfinnar-Jocke och jag har också diskuterat högt. Vi ska nu båda samsas om en mindre plats och under mer tid. Mina plantor och kuddar kolliderar med hans projekt och flygplan. Mucklorna som jag har skrivit om tidigare har en tendens att flytta på många saker nu och så är de rätt bra på att släpa in gräs på mitt nybonade golv i det enda rummet som nästan är färdig renoverat.

 

 


Mellan varven har vi även haft mysiga stunder. Spelat Rumikub, Vänd-åtta och Kub. Tittat på film, har vi också gjort. DVD via en projektor i taket, på en blommig tapet. Dottern tittade på Amelie från Montmartre med oss. Sonen ville inte då det var en film som en ur FB-generationen hade valt, läs mamma. Då kan man inte titta på den, för tänk om den skulle vara något att se. Men så var det även i min tonårstid. Musik som föräldrarna tyckte om, lyssnade jag bara på i smyg. Nu så kan jag lyssna på hög volym, då det har blivit till min musik. 

Så kom Pokémon go!

 Jag tänker inte skriva så mycket om det. Det har andra redan gjort och YouTubers hatar spelet, då det tar tittarna ifrån dem. Surfpotten går inte ner lika snabbt längre. Hurra! Samtidigt har vi alla fått ett nytt ämne att skriva, prata och göra videos om. Jag spelar det. Jag är bara på level 4.

Dottern och jag har haft en mamma-dotter dag. För det har vi ju inte haft någon alls på hela sommaren, då det känns som om vi har varit ihoplimmade. Men vi har aldrig haft någon här på landet. 

Vi tog en lång promenad, inte i meter räknat men i tid. Nästan tre timmar var vi iväg. Vi jagade efter det perfekta hallonet och några Pokémon förstås. Pokémons glömde vi snart bort då hallonen blev viktigare, eftersom vi skulle överraska andra delen av familjen med efterrätt. Det blev hallonmos då de var vilda och verkligen mogna och så låg de i en urtvättat turkisk yoghurt burk och ingen fin burk från ett plockställe. Men gott var det! Vi åt det med glass.